Tisdag

Hej bloggen!

Det var ett tag sen jag skrev, men det går ju ingen nöd på er eftersom min partner klarade av att bombadera med inlägg utan min hjläp! Super. Och Eva, jag tycker också att damen eller kvinnan på gymet igår var rolig - men det kanske var en sån "måste var där"-moment. typiskt.

Idag då? Vi började 8. Med fysik. Med Torsten. Sen Matte. Med Torsten. Ja ni ser mönstret.

Sen blev det mat. Mums. Sen var det dags att träna. Och var är dagens skvaller från gymet då? Inte något särskilt egentligen, men jag tänkte bara på en sak. Man kan väl säga att Eva och jag sticker ut lite. Först och främst har vi inte en vanlig "gymoutfit", utan vi kör på dom där shortsen eller mjukisbyxorna som man har längst in i garderoben och inte sett skymten av på ungefär 3 år. Ofta kommer de i lite konstiga modeller (eller kanske bara för små egentligen...?) och lite konstiga färger (eller kanske bara är urtvättade...?). Så bara det ger ju ett ganska lamt intryck. Sen ni som har träffat Eva och mig vet att vi kan bli lite... hmm, vad är ordet jag letar efter? Flamsiga och barnsliga kanske? Vi beter oss som 12 år helt enkelt. Och ja, dessa sidor kan även komma fram på gymet för att variera vårt skvaller. Och om de inte tror att vi är fotbollsspelare (för aa, det har faktiskt hänt..., men det kommer i ett annat inlägg) så händer det att folk tror att vi är där för första gången. Eller att vi i princip aldrig har gymmat förrut. Och vi är långt ifrån biffar och visst krånglar vi till det ibland, men oftast vet vi vad vi gör. Och då undrar man varför folk lägger sig i? Ibland är det hur snällt som helst när de tipsar om hur man kan göra en övning mer effektiv och säger det på ett trevligt sätt. Sen finns det ju de som avbryter och tror att de har ensamrätt på sättet att gymma. Gosh. Så igår då så kör vi på varsin maskin och man märker att det börjar bildas en liten kö bakom oss till maskinerna. Så jag vänder mig om mot denna mörka biffiga man och frågar om jag tog maskinen från honom? Och han svarar att nej han kan vänta...(för det var ju det jag frågade liksom...?) Så han böjer sig och kollar på vikterna, och jag tror att han skulle kolla hur mycket han hade tagit så han visste till nästa gång, men jag hade redan bytt till lättare vikter så jag frågade lite charmigt om han visste vad han hade (i annat fall kunde jag tala om det för honom eftersom jag kom ihåg vad jag bytte ifrån). Men han kollar istället på mina ynka typ 22,5 kilo och säger "klarar du 20?". jag svarar lite nervöst, "ehm jaaa". Han svarar "okej du är stark". Fattar ni något av denna historia? Nej precis. Tänk er denna förvirring ni nu känner, fast med en stor mörk man stirrandes på er. Precis. jag fattade ingenting.

Hur som helst, jag kör mina 20repetitioner, eftersom jag har blivit tillsagd att träna med lägre vikter men fler repetitioner men nu har jag börjat lägga på lite i alla fall. Efteråt måste såklart killen kommentera och ba "så där ska du inte gymma, du ska göra få repeptitioner och vila 10 sekunder mellan, annars sliter du på musklerna"

Ja men tack killen.


En annan rolig sak, som jag egentligen skulle berätta, var att man börjar ju känna igen människorna och heja lite diskret på varandra. Så Eva, vi har ytterligare en kompis - gyminstruktören själv! Vi morsade och småpratade lite med varandra. Dessutom var, du vet han Eva som sa åt mig, hans kompis i rosa tröja var där idag igen.. get a life. hah.


Hörs snart bloggen, hörs snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0